Tyst!...vänta...nu. Ja!... NEEEJ! Helvettessatanskuk.
Har haft ett ringade pip i örat i tre timmar nu som vägrar släppa. Jag är inte förkyld. Jag har inte ägnat mig åt djupdykning eller petat öronvax. Jag gick rofylld mellan hyllorna i biblioteket när jag plötsligt kände ett lock för höger öra. Det mumlande sorlet gjorde att jag till en början inte hörde det ringande tjutet men så snart det blev tyst omkring mig infann sig ett piiiiiip som ekade mellan stigbygel,frontallob och lillhjärna. Studsande som en tjackpundare i ett hopptorn. Envist vidhållande likt Göran Rosenbergs bortförklaringar i På spåret. Jag kände mig lika orättvist utsatt som Elisabet Höglunds frisyr. Imorgon går jag till doktorn om det inte har släppt, detta accepteras ICKET! Hör ni det, ICKET!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha.
Men doktorn gör sällan något åt pip i öron. Du snackar med tinnitusmästaren här.
Skulle jag gissa, utan att veta så mycket, så skulle jag säga att det är en liten avvikelse, eller kanske stress, som försvinner om några timmar till några dagar.
Skicka en kommentar