fix och trix

När man är ledig några dagar i veckan och har lovat att städa men sen kommer på att det inte är så kul att städa. Alls. Trixet är att bara städa diskbänken skinande ren, ställa i ordining skorna i hallen och plocka undan allt småkrafs på buffén. Då kommer han hem (efter att du varit ledig hela dagen och kollat på Det okända-marathon) och utbrister "ÅÅÅ va fint du har gjort!! redan i hallen där han även ser köket- och då kan han inte ta tillbaks det när han sen kommer in och ser att halva lägenheten ser ut som det krig som lämnades i morse. Taaack vännen! säger man då och håller honom nöjd med minimal ansträngning.

Tant brun

Idag RESTE sig en 16 årig kille upp i bussen och erbjöd mig hans plats. HUR FAN SKA MAN TOLKA DET???!! jag är för fan bara 27 år gammal!!! ÄN!

Handikappad

Jag går ofta på offentliga toaletter. Inte så värst frivilligt, utan snarare högst ofrivilligt. Vi reser nästa en gång per månad till stockholmstrakterna för att hälsa på folk (sambo med firmabil och gratis bensin) vilket medför besök på fancy toaletter som statoil, max, mc donalds, preem etc. Jag har i samband med detta noterat att toaletterna ofta är handikappanpassade för rullstolsbundna. Min fråga är då: Har rullstolsbundna individer utvecklat en helt egen, tidigare okänd flexibilitetsförmåga att nå toalettpappersrullen som alltid sitter minst två meter från toastolen? För min egen del måste jag skaka lite och sedan blixtsnabbt rycka åt mig en tuss, och tillbaka. Om det mot förmodan skulle vara så att detta är ett problem även för rullstolsbundna så kan man ju fundera på hur de tänkte när de bestämde placeringen...

Inte ens grammatik

Jag tycker att det är lite töntigt att uppröras av stavfel och särskrivningar. På något sätt tycker jag att det känns lite "trendigt 2007" att uppröras av det. Att däremot som jag- störa sig på folk som skriver för många tankepunkter, eller ännu värre, de som gör tankepunkter med kommatecken (,,,WTF?)- det känns jävligt 2009.

Idag blev Nic förbannad för att jag inte ville köpa ostron på fredag och därmed tvingar honom att leva som en fattiglapp. Jag försökte skrika tillbaka att vi ÄÄÄRRRR fattiglappar men det gjorde bara att man blev anklagad för att vara en "GLLLÄÄÄÄÄDJEDÖÖÖDARE"(med hat i rösten). Ska man bara ge upp och blunda och hoppas att charlie och mattias kommer och reder ut alltid sen? www.tv3.se/lyxfallan/ansok

Falling down

Idag hade jag möte med min lärare angående ett mentorsprojekt. Vi bestämde att jag skulle komma till hennes rum kl 11. Jag var där från 11.00-11.35. Det var inte hon. Jag skrev ett mail att jag hade varit där men att hon inte var där och fick som svar - "Jag var visst inte där i tid". NO SHIT BITCH!

När jagkom hem såg jag att en klasskompis hade postat en länk som hon tyckte att alla skulle se (med allvarlig ton alltså) och ett youtube klipp på fb med en jävla radom svammlande människa som snackade om någon konspirationsteori angående svininfluensan som menade att vaccinet var fullt med kvicksilver och till för att utrota vissa etniska raser mm. Helt jävla nutcase. Googlade gubben och visade sig att han var nån gammal brittisk f.d. miljöpartist som rökt svamp och trodde att han var guds son. KÄLLKRITIK NÅGON? INTE DET? Nehe jag får väl fortsätta vara den enda vettiga människan i min omvärld.

Who's your daddy?

Där jag har vuxit upp (västerbottens kustland) brukar en del av mina kompisars föräldrar referera till varandra som "Mamma och pappa". Detta så även i dags dato när "bäbis" blivit +-27 år. Detta ger självklart för mig oerhört blandade känslor i form av förvirring (menar hon sin pappa eller sin man?), äckel (varför kallar hon sin man för pappa?) eller mer allmän feministisk genusfrustration. Jag är även märkt att några av mina vänner som fått barn skriver i sina bloggar om sig själva som mamma och pappa och att "Nu ska vi åka och hälsa på mormor och morfar", och menar då sina föräldrar. But why? Jag antar att jag skulle kunna dra igång med någon kvasianalys om föräldraskap, genus och identitetsskapande men det ska jag bespara dig. Jag nöjer mig med att bara snacka lite skit om dem.

Min relation med Per

Jag gillar Per Morberg. Om ingen annan gör det. Om alla gör det känns det bara patetiskt. Han var min drömman redan som den grymma Viggo i rederiet och jag gillade att han såg ut att ha sprungit rakt in i en tegelvägg. Mycket maskulint. Jag är lite av ett fan av maskulina män kan man nog säga. (men den som fångade min uppmärksamhet var givetvis rund, glad och 160 cm lång). I allafall. Jag gick med i Per Morbergs fanclub på facebook. Idag hade hans roll i någon dålig svensk tv-produktion nämnts i gotlands lokaltidning och någon hade postat en länk på fb. 147 personer "gillar detta" och 27 kommentarer där kvinnor mer eller mindre säger "Jag är kåt. Jag vill ligga med Per." OK! Nu lugnar vi oss tjejer, vi fattar. Jag vill dock inte få inre bilder och framför allt JAG vill inte förknippas med denna desperation och tonårsidoldyrkan blandat med onanifantasier hos medelålders kvinnor. Jag tror jag måste gå ur gruppen. Min och Pers relation börjar bli ohållbar.

Apropå psychopreggo

så fasar jag inför den dagen det blir min tur. Noterade precis en konversation på fb som löd:
Nina "väntar på att tjockistjejerna ska komma på besök ;)"
Sara: Och tjockare lär vi bli när det vankas fika hihi
Bettan: Kram på er alla magar och bebbisar!

Sånt här vågar man ju inte säga offentligt men måste man börja gilla att prata om trams när man blir gravid? Det oroar mig att så många tycker att det är helt normalt. Det oroar mig ännu mer att de är mina vänner. Mer eller mindre mina vänner. När jag blir gravid ska jag vara helt jävla normal.

Dag no1

Idag känns som en bra dag. Vaknade imorse till mysmusik och fick höra hur söt jag var, det är inte helt värdelöst får jag erkänna. Idag ska jag på arbetsintervju hos Manpower. Jag jobbar ju redan för dem men detta gäller ett uppdrag som konsultchefsassistent på deras el/tele kontor. Hoppas jag får det. Jag som alltid har sagt att jag inte är intresserad av att jobba med rekrytering men som extrajobb så känns det faktiskt både utvecklande och meriterade i jämförelse med att fortsätta i kundtjänst. Ikväll ska vi gå med två kompisar till Möllan och dricka öl. Hon är dock JÄVLIGT gravid så det drar ju ner stämningen lite om man säger så. Inte att hon är speciellt långt gången i graviditeten utan att hon måste påpeka i varannan mening att hon är gravid och gärna med ett surt/irriterat tonfall följt av "men det är lungt" (eeeh ja you made your bed, now lay in it!) Tryckt stämning. Jag ser verkligen fram emot det...

Välkommen Yvette!

Här tillägnar jag ett helt forum i din ära. Eller ja typ. Basicly. Lite för min egen del såklart, som ett forum där det skrivs ocencurerat om allt. Gött! Håll tillgodo.