Kära klasskamrat

är du lite lätt utvecklingsstörd undrar jag? Låt mig förklara mig Yvette: Idag sitter jag och chattar med honom på facebook och beskriver mina uppgifter som jag har på min prakik. Vi går i samma klass. På ett program med ordet "mångfald" och "arbetsliv" i titeln. Jag säger att jag praktiserar som jämställdhetskonsult och berättar lite spännande lite grejjer om diversity management. Det som är HÖGST aktuellt och intressant om man läser på vårt program. Jag får till svar: " Det låter jävligt...TRÅKIGT! men det beror väl på vad man är intresserad av..." Jag skriver till honom "hmm du kanske borde byta program? jag trodde intresset låg i ARBETSLIV och MÅNGFALD när man läser det som vi gör." HUR FAN KAN MAN LÄSA ETT PROGRAM OM MÅNGFALD OCH SAMTIDIGT HA PROBLEM MED MÅNGFALD? till saken hör at jag vet vad detta killgäng i klassen tycker om t.ex. genus- att det är idiotcitat "feminist propaganda". så som svar på allas fråga om 80-talisterna: NEJ! VI HAR INTE KOMMIT LÄNGRE! era jävla sopor.

Tillbaka

1.Paris var fantastiskt som vanligt. Opera Garnier gick inte av för hackor. Jag är pank.
2. Börjat praktik meninte varit där än pga svinis hos dem. Jobbar hemifrån och skriver om våld mot kvinnor i relationer.
3. Igår gick jag till coop iförd långkalsonger. En gång när jag gick i lill 2:an upptäckte jag att jag hade glömt att ta på mig byxor när jag kom till skolan (jag hade långkalsonger och overall) men då låtsades jag att mina långkalsonger var tajts och det var ju tur att det var trendigt då 1991. Igår gjorde jag det med flit och kände mig lite "fuck the world" men var samtidigt lite glad att det är trendigt igen med tajts. Det är ju så bekvämt för en med lite mage.Resåååår.

semestertid

Idag är jag något av en enarmad bandit på grund av svinus vaccinus som vi styrde upp igår. Än så länge ingen feber bara lite kramp i vänster arm (men den använder man ju ändå bara till att peta näsan med så det gör inget). Verkar gå heta debatter på fb och bloggar om att vaccinera ellre inte vaccinera. En kompis skrev på facebook: vad hände med att respektera varandras åsikter? - respektera? neeej du säger jag, trams, det ska inte respekteras. Tillsynes normalbegåvade vuxna människor utan sprutskräck som väljer att inte vaccinera sig p.g. "riskerna" med vaccin (som BEVISLIGEN so far är inga) förutom 1. För vissa: feber i 24 timmar 2. För de flesta: ont i vänster överarm i 48 timmar. Jämför gärna detta mot riskerna med influensa som är 1. en jävligt jobbig influensa med 40 graders feber i en vecka 2. konstgjort lunga 3. död. ja shit vilket svårt val. Men sen ska vi ju ha klart för oss att majoriteten av svenskarna även anser aftonbladet vara en pålitlig nyhetskälla...

NYTT STYCKE nytt ämne:

Paris. Finaste Paris och jag återses ikväll. Planet lyfter från Kastrup kl 20.10. Fiffan va najs. Operan på fredag, åter söndag. Nu börjar min vänsterarm bli lite ajaj så jag måste avrunda. Au revoir et a bientot!

Boken

För att utveckla: Jag tänker mig att den börjar med tre brev. Riktiga brev som jag skrev till min vän Eric innan han gick bort i cancer. Därefter börjar boken med ett resonemang om döden och när man förstår att man inte är odödlig. Efter det följer kapitel med rubriker som "Den rätte", "Pubertet", "Kris", "Skaffa barn" etc. Där berättar jag allt jag kan, samtidigt som man paralellt med detta följer mitt verkliga pågående liv. Sen tänker jag att jag skriver på denna bok och att den slutar där jag föder mitt första barn. Det borde ge mig i alla fall 3-5 år att fila på texten. I min fantasi blir den till den livshandbok jag önskar att jag hade samtidigt som att den skulle kunna bli en grym present till min dotter på hennes 25-års dag.

Arty farty

Jag har länge funderat på att skriva en bok. En bok om min outtömliga kunskap som ska förmedlas till mitt ofödda barn. Däremot har jag märkt att det är i princip omöjligt att skiva utan att det låter töntigt. Då tänker jag att jag dömer mig själv för hårt och att det inte är sämre än någon annans smörja. Sant. Men vad säger det då om andra dåliga författares smörja? Jo att de inte dömer sig själva som jag gör. Att de tycker att det som de skriver är bra. Jag har grubblat på detta ett tag och tagit notis om vissa saker hos de "konstnärliga" och tycker mig kunna ana större pretention och mer självgodhet. En drastisk analys, jag vet. Jag önskar ju ofta själv tillhöra dem men känner mig alltid felplacerad och för extrovert för mitt eget bästa. Jag har en vän som läser på en känd designhögskola som gärna läser upp sina dikter för mig (jättejättedåliga) i tid och otid. En annan vän är "konstnär" och hade i dagarna utställning i stans konstmuseum (åxå jättedålig). Hur kan man nöja sig med något som är mindre än unikt och genialt?

fix och trix

När man är ledig några dagar i veckan och har lovat att städa men sen kommer på att det inte är så kul att städa. Alls. Trixet är att bara städa diskbänken skinande ren, ställa i ordining skorna i hallen och plocka undan allt småkrafs på buffén. Då kommer han hem (efter att du varit ledig hela dagen och kollat på Det okända-marathon) och utbrister "ÅÅÅ va fint du har gjort!! redan i hallen där han även ser köket- och då kan han inte ta tillbaks det när han sen kommer in och ser att halva lägenheten ser ut som det krig som lämnades i morse. Taaack vännen! säger man då och håller honom nöjd med minimal ansträngning.

Tant brun

Idag RESTE sig en 16 årig kille upp i bussen och erbjöd mig hans plats. HUR FAN SKA MAN TOLKA DET???!! jag är för fan bara 27 år gammal!!! ÄN!

Handikappad

Jag går ofta på offentliga toaletter. Inte så värst frivilligt, utan snarare högst ofrivilligt. Vi reser nästa en gång per månad till stockholmstrakterna för att hälsa på folk (sambo med firmabil och gratis bensin) vilket medför besök på fancy toaletter som statoil, max, mc donalds, preem etc. Jag har i samband med detta noterat att toaletterna ofta är handikappanpassade för rullstolsbundna. Min fråga är då: Har rullstolsbundna individer utvecklat en helt egen, tidigare okänd flexibilitetsförmåga att nå toalettpappersrullen som alltid sitter minst två meter från toastolen? För min egen del måste jag skaka lite och sedan blixtsnabbt rycka åt mig en tuss, och tillbaka. Om det mot förmodan skulle vara så att detta är ett problem även för rullstolsbundna så kan man ju fundera på hur de tänkte när de bestämde placeringen...

Inte ens grammatik

Jag tycker att det är lite töntigt att uppröras av stavfel och särskrivningar. På något sätt tycker jag att det känns lite "trendigt 2007" att uppröras av det. Att däremot som jag- störa sig på folk som skriver för många tankepunkter, eller ännu värre, de som gör tankepunkter med kommatecken (,,,WTF?)- det känns jävligt 2009.

Idag blev Nic förbannad för att jag inte ville köpa ostron på fredag och därmed tvingar honom att leva som en fattiglapp. Jag försökte skrika tillbaka att vi ÄÄÄRRRR fattiglappar men det gjorde bara att man blev anklagad för att vara en "GLLLÄÄÄÄÄDJEDÖÖÖDARE"(med hat i rösten). Ska man bara ge upp och blunda och hoppas att charlie och mattias kommer och reder ut alltid sen? www.tv3.se/lyxfallan/ansok

Falling down

Idag hade jag möte med min lärare angående ett mentorsprojekt. Vi bestämde att jag skulle komma till hennes rum kl 11. Jag var där från 11.00-11.35. Det var inte hon. Jag skrev ett mail att jag hade varit där men att hon inte var där och fick som svar - "Jag var visst inte där i tid". NO SHIT BITCH!

När jagkom hem såg jag att en klasskompis hade postat en länk som hon tyckte att alla skulle se (med allvarlig ton alltså) och ett youtube klipp på fb med en jävla radom svammlande människa som snackade om någon konspirationsteori angående svininfluensan som menade att vaccinet var fullt med kvicksilver och till för att utrota vissa etniska raser mm. Helt jävla nutcase. Googlade gubben och visade sig att han var nån gammal brittisk f.d. miljöpartist som rökt svamp och trodde att han var guds son. KÄLLKRITIK NÅGON? INTE DET? Nehe jag får väl fortsätta vara den enda vettiga människan i min omvärld.

Who's your daddy?

Där jag har vuxit upp (västerbottens kustland) brukar en del av mina kompisars föräldrar referera till varandra som "Mamma och pappa". Detta så även i dags dato när "bäbis" blivit +-27 år. Detta ger självklart för mig oerhört blandade känslor i form av förvirring (menar hon sin pappa eller sin man?), äckel (varför kallar hon sin man för pappa?) eller mer allmän feministisk genusfrustration. Jag är även märkt att några av mina vänner som fått barn skriver i sina bloggar om sig själva som mamma och pappa och att "Nu ska vi åka och hälsa på mormor och morfar", och menar då sina föräldrar. But why? Jag antar att jag skulle kunna dra igång med någon kvasianalys om föräldraskap, genus och identitetsskapande men det ska jag bespara dig. Jag nöjer mig med att bara snacka lite skit om dem.

Min relation med Per

Jag gillar Per Morberg. Om ingen annan gör det. Om alla gör det känns det bara patetiskt. Han var min drömman redan som den grymma Viggo i rederiet och jag gillade att han såg ut att ha sprungit rakt in i en tegelvägg. Mycket maskulint. Jag är lite av ett fan av maskulina män kan man nog säga. (men den som fångade min uppmärksamhet var givetvis rund, glad och 160 cm lång). I allafall. Jag gick med i Per Morbergs fanclub på facebook. Idag hade hans roll i någon dålig svensk tv-produktion nämnts i gotlands lokaltidning och någon hade postat en länk på fb. 147 personer "gillar detta" och 27 kommentarer där kvinnor mer eller mindre säger "Jag är kåt. Jag vill ligga med Per." OK! Nu lugnar vi oss tjejer, vi fattar. Jag vill dock inte få inre bilder och framför allt JAG vill inte förknippas med denna desperation och tonårsidoldyrkan blandat med onanifantasier hos medelålders kvinnor. Jag tror jag måste gå ur gruppen. Min och Pers relation börjar bli ohållbar.

Apropå psychopreggo

så fasar jag inför den dagen det blir min tur. Noterade precis en konversation på fb som löd:
Nina "väntar på att tjockistjejerna ska komma på besök ;)"
Sara: Och tjockare lär vi bli när det vankas fika hihi
Bettan: Kram på er alla magar och bebbisar!

Sånt här vågar man ju inte säga offentligt men måste man börja gilla att prata om trams när man blir gravid? Det oroar mig att så många tycker att det är helt normalt. Det oroar mig ännu mer att de är mina vänner. Mer eller mindre mina vänner. När jag blir gravid ska jag vara helt jävla normal.

Dag no1

Idag känns som en bra dag. Vaknade imorse till mysmusik och fick höra hur söt jag var, det är inte helt värdelöst får jag erkänna. Idag ska jag på arbetsintervju hos Manpower. Jag jobbar ju redan för dem men detta gäller ett uppdrag som konsultchefsassistent på deras el/tele kontor. Hoppas jag får det. Jag som alltid har sagt att jag inte är intresserad av att jobba med rekrytering men som extrajobb så känns det faktiskt både utvecklande och meriterade i jämförelse med att fortsätta i kundtjänst. Ikväll ska vi gå med två kompisar till Möllan och dricka öl. Hon är dock JÄVLIGT gravid så det drar ju ner stämningen lite om man säger så. Inte att hon är speciellt långt gången i graviditeten utan att hon måste påpeka i varannan mening att hon är gravid och gärna med ett surt/irriterat tonfall följt av "men det är lungt" (eeeh ja you made your bed, now lay in it!) Tryckt stämning. Jag ser verkligen fram emot det...

Välkommen Yvette!

Här tillägnar jag ett helt forum i din ära. Eller ja typ. Basicly. Lite för min egen del såklart, som ett forum där det skrivs ocencurerat om allt. Gött! Håll tillgodo.