Kära klasskamrat

är du lite lätt utvecklingsstörd undrar jag? Låt mig förklara mig Yvette: Idag sitter jag och chattar med honom på facebook och beskriver mina uppgifter som jag har på min prakik. Vi går i samma klass. På ett program med ordet "mångfald" och "arbetsliv" i titeln. Jag säger att jag praktiserar som jämställdhetskonsult och berättar lite spännande lite grejjer om diversity management. Det som är HÖGST aktuellt och intressant om man läser på vårt program. Jag får till svar: " Det låter jävligt...TRÅKIGT! men det beror väl på vad man är intresserad av..." Jag skriver till honom "hmm du kanske borde byta program? jag trodde intresset låg i ARBETSLIV och MÅNGFALD när man läser det som vi gör." HUR FAN KAN MAN LÄSA ETT PROGRAM OM MÅNGFALD OCH SAMTIDIGT HA PROBLEM MED MÅNGFALD? till saken hör at jag vet vad detta killgäng i klassen tycker om t.ex. genus- att det är idiotcitat "feminist propaganda". så som svar på allas fråga om 80-talisterna: NEJ! VI HAR INTE KOMMIT LÄNGRE! era jävla sopor.

Tillbaka

1.Paris var fantastiskt som vanligt. Opera Garnier gick inte av för hackor. Jag är pank.
2. Börjat praktik meninte varit där än pga svinis hos dem. Jobbar hemifrån och skriver om våld mot kvinnor i relationer.
3. Igår gick jag till coop iförd långkalsonger. En gång när jag gick i lill 2:an upptäckte jag att jag hade glömt att ta på mig byxor när jag kom till skolan (jag hade långkalsonger och overall) men då låtsades jag att mina långkalsonger var tajts och det var ju tur att det var trendigt då 1991. Igår gjorde jag det med flit och kände mig lite "fuck the world" men var samtidigt lite glad att det är trendigt igen med tajts. Det är ju så bekvämt för en med lite mage.Resåååår.

semestertid

Idag är jag något av en enarmad bandit på grund av svinus vaccinus som vi styrde upp igår. Än så länge ingen feber bara lite kramp i vänster arm (men den använder man ju ändå bara till att peta näsan med så det gör inget). Verkar gå heta debatter på fb och bloggar om att vaccinera ellre inte vaccinera. En kompis skrev på facebook: vad hände med att respektera varandras åsikter? - respektera? neeej du säger jag, trams, det ska inte respekteras. Tillsynes normalbegåvade vuxna människor utan sprutskräck som väljer att inte vaccinera sig p.g. "riskerna" med vaccin (som BEVISLIGEN so far är inga) förutom 1. För vissa: feber i 24 timmar 2. För de flesta: ont i vänster överarm i 48 timmar. Jämför gärna detta mot riskerna med influensa som är 1. en jävligt jobbig influensa med 40 graders feber i en vecka 2. konstgjort lunga 3. död. ja shit vilket svårt val. Men sen ska vi ju ha klart för oss att majoriteten av svenskarna även anser aftonbladet vara en pålitlig nyhetskälla...

NYTT STYCKE nytt ämne:

Paris. Finaste Paris och jag återses ikväll. Planet lyfter från Kastrup kl 20.10. Fiffan va najs. Operan på fredag, åter söndag. Nu börjar min vänsterarm bli lite ajaj så jag måste avrunda. Au revoir et a bientot!

Boken

För att utveckla: Jag tänker mig att den börjar med tre brev. Riktiga brev som jag skrev till min vän Eric innan han gick bort i cancer. Därefter börjar boken med ett resonemang om döden och när man förstår att man inte är odödlig. Efter det följer kapitel med rubriker som "Den rätte", "Pubertet", "Kris", "Skaffa barn" etc. Där berättar jag allt jag kan, samtidigt som man paralellt med detta följer mitt verkliga pågående liv. Sen tänker jag att jag skriver på denna bok och att den slutar där jag föder mitt första barn. Det borde ge mig i alla fall 3-5 år att fila på texten. I min fantasi blir den till den livshandbok jag önskar att jag hade samtidigt som att den skulle kunna bli en grym present till min dotter på hennes 25-års dag.

Arty farty

Jag har länge funderat på att skriva en bok. En bok om min outtömliga kunskap som ska förmedlas till mitt ofödda barn. Däremot har jag märkt att det är i princip omöjligt att skiva utan att det låter töntigt. Då tänker jag att jag dömer mig själv för hårt och att det inte är sämre än någon annans smörja. Sant. Men vad säger det då om andra dåliga författares smörja? Jo att de inte dömer sig själva som jag gör. Att de tycker att det som de skriver är bra. Jag har grubblat på detta ett tag och tagit notis om vissa saker hos de "konstnärliga" och tycker mig kunna ana större pretention och mer självgodhet. En drastisk analys, jag vet. Jag önskar ju ofta själv tillhöra dem men känner mig alltid felplacerad och för extrovert för mitt eget bästa. Jag har en vän som läser på en känd designhögskola som gärna läser upp sina dikter för mig (jättejättedåliga) i tid och otid. En annan vän är "konstnär" och hade i dagarna utställning i stans konstmuseum (åxå jättedålig). Hur kan man nöja sig med något som är mindre än unikt och genialt?