Vatten under broarna

"Man ska aldrig radera deras nummer"- sa jag häromsistens till en väninna. "Då ringer de när man minst anar och man hinner svara innan man kommer på vem det är". Givetvis har jag ju inte levt som jag lär när det gäller detta och såklart raderat alla gamla nummer för länge sen. Och det slår aldrig fel. I lördags kom ett sms: "Ska du med ut ikväll? ;)". Det var nu snart sju år sedan han sa "Jag har aldrig varit så kär i någon som jag är i dig."- stackars dig tänkte jag, jag har definitivt varit mer kär i andra än jag är i dig... När han smsade i lördags kände jag mig illa till mods. Han kan vara en obehaglig person när han är på det humöret, och jag har inte glömt. Först kände jag mig förpliktigad att svara, men sen tänkte jag att jag inte är samma lilla tjej som då och att jag faktiskt inte vill vara någon till lags. Så han fick sitta där med en tom tystnad till svar.

mysterier

Hur kommer det sig att man har en jävla massa matlådor men inga passande lock? Lock finns det gott om, men de som finns i skåpet passar inte. Var har de passande locken tagit vägen? och hur har de opassande locken nästlat sig in? de måste ha tagit sig in från nordsidan, under ovädersnatten...

p.s. pipet i örat försvann efter 12 timmar.

Teeeeesssstbiiiiiiiiild

Tyst!...vänta...nu. Ja!... NEEEJ! Helvettessatanskuk.

Har haft ett ringade pip i örat i tre timmar nu som vägrar släppa. Jag är inte förkyld. Jag har inte ägnat mig åt djupdykning eller petat öronvax. Jag gick rofylld mellan hyllorna i biblioteket när jag plötsligt kände ett lock för höger öra. Det mumlande sorlet gjorde att jag till en början inte hörde det ringande tjutet men så snart det blev tyst omkring mig infann sig ett piiiiiip som ekade mellan stigbygel,frontallob och lillhjärna. Studsande som en tjackpundare i ett hopptorn. Envist vidhållande likt Göran Rosenbergs bortförklaringar i På spåret. Jag kände mig lika orättvist utsatt som Elisabet Höglunds frisyr. Imorgon går jag till doktorn om det inte har släppt, detta accepteras ICKET! Hör ni det, ICKET!

Uppdatering 2010

jaha vad har hänt hittills kan man ju då undra? hur har det gått med nystarten på 2010 och när kommer första "dagens outfit"? Ja man kan säga som såhär: 1.inget gymkort än. Snart springväder ändå om en månad intalar jag mig och då behöver man inte springa brevid en massa andra idioter på ett löpband när man har flera miiil av riktig gata att springa på. Varit på en rolig teater på favoriten Bastionen som alltid har bra föreställningar. Ätit ostron och forellrom. Jobbat på mitt nya slacker jobb där jag svarar i telefon en gång i timmen. Haft vinterkräken.

Funderade på att lägga upp en dagens outfit i lördags när jag hade magsjuka just för att man aldrig är så sexig som när man hasar runt i gårdagens smink, en fläckig frottémorgonrock och täcke. Helt klart det nya svarta 2010, inte ens Elin Kling har kommit på det än. På onsdag är det förresten dags för sandysmackorna, spänningen är olidlig. Fick veta att Filippa är glutenintolerant och som den trogna vännen man är säger man "synd...för dig". Äh jag ska kolla om det finns glutenfritt bröd men va faen hon får väl käka röra då om hon ska hålla på och hålla på.

En sista sak som jag måste säga innan jag slutar. Är det bara jag som blir stressad av gamla människor? när de försöker förklara hur jag ska förklara för personen som jag sitter i telefonen med hur de vill att jag ska beskriva problemet och vilka listor som de måste ha och sen var det en sak här men inte den och kanske lite så elller det kanske hon den förra flickan visste eller? Gaaaah TYYYYSSSTTT. Jag löser detta lilla tant/gubbe. Ser du detta? det är inte ett diadem, det kallas för ett headset som är lite som en telefonlur. Det gör att det kanske ser ut som att jag pratar rakt ut i luften eller kanske att jag pratar med dig men egentligen pratar jag med en ANNAN person. Helt magiskt. Men sedan tänker jag (den nya, mer hänsynstagande Anna) att om jag blir stressad av dem så måste ju det innebära att de är mycket mer stressade och förvirrade när de inte förstår sig på sin omgivning. Fint tänkt av mig. Ödmjukt.

Slutsats: premiärdatumet för dagens outfit är fortfarande lite flytande kan man säga.

LÖNING

Denna dag (imorgon) har jag väntat på i flera månader känns det som. NU ska jag köpa nyttig mat, gymkort, låna kurslitteraturen och skriva i min nya kalender. 2010- nu börjar vi!

Onsdagsmiddag

Igår var det dags för onsdagsmiddag, den här gången hos Maria. Jag har halkat in på denna "tradition" av en slump men måste säga att det är ett väldigt trevligt upplägg. Rullande schema mellan 5-6 pers vilket gör att man max behöver bjuda på middag en gång i månaden. Det är ett perfekt tillfälle att prova ny vardagsmat (inget fancy). Igår bjöd Maria på vegetarisk lasagne och sallad, glass och hallon som efterrätt. Om två veckor är det min tur och jag kom påden briljanta idén att bjuda på Sandysmackor- fast hemma! Innan jag inledde min fashionabla karriär inom kundtjänst och äta mackor i en reception så jobbade jag -bland annat- på Sandys. Jag minns att jag var 19 år och så jävla glad över att ha fått en 75% tjänst på Sandys. What can I say? Jag älskade sandysmackor helt enkelt. Man kan lätt tro att man slutar älska Sandysmackor efter att man jobbat där i sex månader och ätit det till frukost och lunch varje dag, men där tror du fel! Tänkte att det är ett trevligt serveringssätt också att alla får välja "rå eller rostad lök?" "alla grönsaker och oliver?" "olja och peppar?". Och sen swisch swisch in med mackan i ett prasselpapper- klart! Kan det bli annat än succé?

Jullov?

Idag har jag avlutat höstterminen med ett seminarium där vi redovisat praktikrapporterna. Verkade som att några av deltagarna missförstått frågorna som man skulle svara på i rapporten, typ "Beskriv vilka erfarenheter du fått, och, Hur skulle du beskriva din anställningsbarhet i förhållande till arbetsmarknaden?," Den gamla Anna skulle ha tyckt -Hur i hvette kan man misstolka en sådan fråga efter tre år på högskola, och hur kan det komma sig att de fortfarande går KVAR på högskolan? Men den NYA mer ö-d-m-j-u-k-a Anna tänker "Ojsan, ja men det blev nog bara lite skevt när de tänkte, det hade liiika gärna kunnat vara jag. Man kan ju tolka frågorna på så många olika sätt."

Anyways, ser fram emot metodkursen som börjar nästa vecka, har börjat krafsa i lillhjärnan efter snillebixtar til c-uppsats och vill börja sätta igång.

Rättsåbra-dag

Tog mig i kragen och smsade Fredrik ang. kaffe. Han beordrade mig till honom på kafferep med fantastiskt trevliga nya människor som bjöd på kaffe, bullar och singoalla. Jag proppade i mig de flesta av singoallorna och tre koppar kaffe, snackade skit om Umeå och gav som officiellt nyårslöfte att bli mer ödmjuk. Kändes som att jag fick en ny kompis i en tjej som hette Josefin. Det kändes bra. Gick därifrån glad och inte lika bekymrad över tjorviga syskonrelationer längre.

Skitdag

Kl är 15.22 och jag sitter fortfarande i morgonrock. Skönt kan vissa tycka. Ångest tycker jag. Lägenheten är skitig som fan och av nån jävla anledning har jag bölat i typ två timmar i sträck. Vet inte riktigt varför. Började med att jag läste en krönika om en mamma som fått bröstcancer, började tänka på erik och på eriks begravning. Började tänka på att jag inte har pratat med min syster på 1 år och tre månader. Att hon har hunnit fått en dotter under den här tiden som jag inte träffat och inte fått några bilder på föränn häromdagen från hennes son som mailade till mig. Jävla Jenny din förbannade skitsyster. Så jävla genomrutten människa. Vem fan säger upp bekantskapen med sin egen lillasyster för att man inte kan/vill möta motstånd? Ingen i familjen har vågat säga ifrån till dig förutom jag, och strategin är ju tydlig. Ställer man till ett jävla liv och klipper familjeband hit och dit för minsta lilla så lär man folk att hålla käften istället. Ingen vill ju att Jenny ska bli på dåligt humör. Schhh! håll jävligt låg profil allihopa. Parera de bitska kommentarerna med ett förlåt varvat med ett leende så bygger vi bra familjesammanhållning. Är Jenny glad är familjen glad.

2010

Jul! Det känns sååå 2009. Nu träder vi in i 2010 där SEMLA är det nya svarta. Jag och Nico har redan hunnit med ett första bak i onsdags. Ikväll ska vi på 30-årsfest där vi tänkte ta med oss 30 semlor som present (ja vi är lite fattiga. Men tyckte att det var en bra present faktiskt). Vad har hänt sedan sist? Tjaaa en praktik, ett jullov. typ. Våra kompisar E och B kommer att kläcka en unge i februari, det är lite spännande. Jag och Nico har pratat lite löst om att kanske förlova oss 2010 och att gifta oss 2011. Fånigt att man vill det, det borde ju inte spela någon roll... men det vill jag ju. Äsch man är väl inte mer än en jävla produkt av samhället. Jag uppdaterar hur det går med den saken. Andra planer inför 2010 är att komma in på masterprogram inom management. Helst i Lund. Vi får se hur det går. Mailade stockholms universitet igår ang ansökningshandlingar. Jag skrev att jag uppfattade det som otydligt om man ska bifoga brev, cv och referenser utöver anmälan, eller om det räcker med bara en anmälan. Det stod olika saker på olika ställen på hemsidan nämligen. Fick till svar "Det som skall bifogas står här: (länk till den sida jag hänvisade till). -"JO. Jag har förstått det men..." varade jag artigt. "Det som skall bifogas i anmälan framgår på denna sida (samma länk igen)" skriver han till svar. MEN ÄR DU HELT J_A TAPPAD? svarade "Ok. Tack för ingenting då. P.s. Det här med kundtjänst är nog inte din grej helt enkelt." Efteråt skrattade jag förnöjt åt mitt vassa svar(tyckte jag då iaf). Sedan fick jag en lite klump i magen. Tänk om han kommer att maila något jätte elakt tillbaka! (inte "tänk om han blev ledsen", där får han skylla sig själv). Nej men tänk om han sätter mig på nån reject-lista inför antagningarna. Han lär ju ha fetare kontakter inom akademin än vad jag har lixom. Skrattar bäst som skrattar sist. Det visar sig.