Skitdag

Kl är 15.22 och jag sitter fortfarande i morgonrock. Skönt kan vissa tycka. Ångest tycker jag. Lägenheten är skitig som fan och av nån jävla anledning har jag bölat i typ två timmar i sträck. Vet inte riktigt varför. Började med att jag läste en krönika om en mamma som fått bröstcancer, började tänka på erik och på eriks begravning. Började tänka på att jag inte har pratat med min syster på 1 år och tre månader. Att hon har hunnit fått en dotter under den här tiden som jag inte träffat och inte fått några bilder på föränn häromdagen från hennes son som mailade till mig. Jävla Jenny din förbannade skitsyster. Så jävla genomrutten människa. Vem fan säger upp bekantskapen med sin egen lillasyster för att man inte kan/vill möta motstånd? Ingen i familjen har vågat säga ifrån till dig förutom jag, och strategin är ju tydlig. Ställer man till ett jävla liv och klipper familjeband hit och dit för minsta lilla så lär man folk att hålla käften istället. Ingen vill ju att Jenny ska bli på dåligt humör. Schhh! håll jävligt låg profil allihopa. Parera de bitska kommentarerna med ett förlåt varvat med ett leende så bygger vi bra familjesammanhållning. Är Jenny glad är familjen glad.

2010

Jul! Det känns sååå 2009. Nu träder vi in i 2010 där SEMLA är det nya svarta. Jag och Nico har redan hunnit med ett första bak i onsdags. Ikväll ska vi på 30-årsfest där vi tänkte ta med oss 30 semlor som present (ja vi är lite fattiga. Men tyckte att det var en bra present faktiskt). Vad har hänt sedan sist? Tjaaa en praktik, ett jullov. typ. Våra kompisar E och B kommer att kläcka en unge i februari, det är lite spännande. Jag och Nico har pratat lite löst om att kanske förlova oss 2010 och att gifta oss 2011. Fånigt att man vill det, det borde ju inte spela någon roll... men det vill jag ju. Äsch man är väl inte mer än en jävla produkt av samhället. Jag uppdaterar hur det går med den saken. Andra planer inför 2010 är att komma in på masterprogram inom management. Helst i Lund. Vi får se hur det går. Mailade stockholms universitet igår ang ansökningshandlingar. Jag skrev att jag uppfattade det som otydligt om man ska bifoga brev, cv och referenser utöver anmälan, eller om det räcker med bara en anmälan. Det stod olika saker på olika ställen på hemsidan nämligen. Fick till svar "Det som skall bifogas står här: (länk till den sida jag hänvisade till). -"JO. Jag har förstått det men..." varade jag artigt. "Det som skall bifogas i anmälan framgår på denna sida (samma länk igen)" skriver han till svar. MEN ÄR DU HELT J_A TAPPAD? svarade "Ok. Tack för ingenting då. P.s. Det här med kundtjänst är nog inte din grej helt enkelt." Efteråt skrattade jag förnöjt åt mitt vassa svar(tyckte jag då iaf). Sedan fick jag en lite klump i magen. Tänk om han kommer att maila något jätte elakt tillbaka! (inte "tänk om han blev ledsen", där får han skylla sig själv). Nej men tänk om han sätter mig på nån reject-lista inför antagningarna. Han lär ju ha fetare kontakter inom akademin än vad jag har lixom. Skrattar bäst som skrattar sist. Det visar sig.

Kära klasskamrat

är du lite lätt utvecklingsstörd undrar jag? Låt mig förklara mig Yvette: Idag sitter jag och chattar med honom på facebook och beskriver mina uppgifter som jag har på min prakik. Vi går i samma klass. På ett program med ordet "mångfald" och "arbetsliv" i titeln. Jag säger att jag praktiserar som jämställdhetskonsult och berättar lite spännande lite grejjer om diversity management. Det som är HÖGST aktuellt och intressant om man läser på vårt program. Jag får till svar: " Det låter jävligt...TRÅKIGT! men det beror väl på vad man är intresserad av..." Jag skriver till honom "hmm du kanske borde byta program? jag trodde intresset låg i ARBETSLIV och MÅNGFALD när man läser det som vi gör." HUR FAN KAN MAN LÄSA ETT PROGRAM OM MÅNGFALD OCH SAMTIDIGT HA PROBLEM MED MÅNGFALD? till saken hör at jag vet vad detta killgäng i klassen tycker om t.ex. genus- att det är idiotcitat "feminist propaganda". så som svar på allas fråga om 80-talisterna: NEJ! VI HAR INTE KOMMIT LÄNGRE! era jävla sopor.

Tillbaka

1.Paris var fantastiskt som vanligt. Opera Garnier gick inte av för hackor. Jag är pank.
2. Börjat praktik meninte varit där än pga svinis hos dem. Jobbar hemifrån och skriver om våld mot kvinnor i relationer.
3. Igår gick jag till coop iförd långkalsonger. En gång när jag gick i lill 2:an upptäckte jag att jag hade glömt att ta på mig byxor när jag kom till skolan (jag hade långkalsonger och overall) men då låtsades jag att mina långkalsonger var tajts och det var ju tur att det var trendigt då 1991. Igår gjorde jag det med flit och kände mig lite "fuck the world" men var samtidigt lite glad att det är trendigt igen med tajts. Det är ju så bekvämt för en med lite mage.Resåååår.

semestertid

Idag är jag något av en enarmad bandit på grund av svinus vaccinus som vi styrde upp igår. Än så länge ingen feber bara lite kramp i vänster arm (men den använder man ju ändå bara till att peta näsan med så det gör inget). Verkar gå heta debatter på fb och bloggar om att vaccinera ellre inte vaccinera. En kompis skrev på facebook: vad hände med att respektera varandras åsikter? - respektera? neeej du säger jag, trams, det ska inte respekteras. Tillsynes normalbegåvade vuxna människor utan sprutskräck som väljer att inte vaccinera sig p.g. "riskerna" med vaccin (som BEVISLIGEN so far är inga) förutom 1. För vissa: feber i 24 timmar 2. För de flesta: ont i vänster överarm i 48 timmar. Jämför gärna detta mot riskerna med influensa som är 1. en jävligt jobbig influensa med 40 graders feber i en vecka 2. konstgjort lunga 3. död. ja shit vilket svårt val. Men sen ska vi ju ha klart för oss att majoriteten av svenskarna även anser aftonbladet vara en pålitlig nyhetskälla...

NYTT STYCKE nytt ämne:

Paris. Finaste Paris och jag återses ikväll. Planet lyfter från Kastrup kl 20.10. Fiffan va najs. Operan på fredag, åter söndag. Nu börjar min vänsterarm bli lite ajaj så jag måste avrunda. Au revoir et a bientot!

Boken

För att utveckla: Jag tänker mig att den börjar med tre brev. Riktiga brev som jag skrev till min vän Eric innan han gick bort i cancer. Därefter börjar boken med ett resonemang om döden och när man förstår att man inte är odödlig. Efter det följer kapitel med rubriker som "Den rätte", "Pubertet", "Kris", "Skaffa barn" etc. Där berättar jag allt jag kan, samtidigt som man paralellt med detta följer mitt verkliga pågående liv. Sen tänker jag att jag skriver på denna bok och att den slutar där jag föder mitt första barn. Det borde ge mig i alla fall 3-5 år att fila på texten. I min fantasi blir den till den livshandbok jag önskar att jag hade samtidigt som att den skulle kunna bli en grym present till min dotter på hennes 25-års dag.

Arty farty

Jag har länge funderat på att skriva en bok. En bok om min outtömliga kunskap som ska förmedlas till mitt ofödda barn. Däremot har jag märkt att det är i princip omöjligt att skiva utan att det låter töntigt. Då tänker jag att jag dömer mig själv för hårt och att det inte är sämre än någon annans smörja. Sant. Men vad säger det då om andra dåliga författares smörja? Jo att de inte dömer sig själva som jag gör. Att de tycker att det som de skriver är bra. Jag har grubblat på detta ett tag och tagit notis om vissa saker hos de "konstnärliga" och tycker mig kunna ana större pretention och mer självgodhet. En drastisk analys, jag vet. Jag önskar ju ofta själv tillhöra dem men känner mig alltid felplacerad och för extrovert för mitt eget bästa. Jag har en vän som läser på en känd designhögskola som gärna läser upp sina dikter för mig (jättejättedåliga) i tid och otid. En annan vän är "konstnär" och hade i dagarna utställning i stans konstmuseum (åxå jättedålig). Hur kan man nöja sig med något som är mindre än unikt och genialt?